Jag har klippt mig

Nu har det snart gått en hel arbetsvecka igen! Bara fredagen kvar. Det har gått bra att jobba heltid och jag blir bättre och bättre för var dag i benet. Fortfarande lite haltande när jag går utan kryckor, men det ordnar sig snart. Går jag längre sträckor har jag fortfarande en krycka.
Igår klippte jag mig - ordentlig. Tog bort ca 2 dm hår. Det var ju så superlångt, har aldrig haft så långt hår som jag hade nu. Jag blev av med all gammal permanent också. Det var skönt. Håret är fortfarande så långt att det går att sätta upp, är uppklippt en bit för att få mer volym. Det blev riktigt bra faktiskt.
Igår var jag ute på vinden och kollade om vi hade någon adventsstake till fönster till övers. Madde behövde en till sitt sovrumsfönster. Och vilken tur hon hade, för jag hade precis en ljusstake för mycket. I helgen blir det till att göra det adventsfint i fönstren. Det ska bli mysigt.

Nu är det vinter

Inatt har det varit 11 grader kallt här och det ligger ett par centimeter snö på en ishal hinna. Inget drömläge när man ska ut... Det sägs dock att det ska bli mildare mot mitten av veckan. Det ser jag fram emot. Det är alldeles för tidigt med vinter ännu!
I helgen har jag försökt stryka ikapp det jag ligger efter och jag har lyckats ganksa bra. Annars har jag nog inte gjort så himla mycket nyttigt. Tittat en del på skidor på tv. Det har varit spännande och svenskarna har ju gjort så bra ifrån sig.
Till veckan jobbar jag heltid igen. Ska bli skönt att vara tillbaka i gamla gängorna, åtminstone vad det gäller jobbtider. Med foten/benet går det sakta men säkert frammåt. Det svullnar ju fortfarande och det är stelt i ledbanden, vilket gör att det är svårt att stödja fullt ut ännu. Jag har dock börjat träna lite här hemma att gå utan kryckor helt och hållet. Det funkar korta bitar så det ska nog snart bli bättre där också. Det går som sagt sakta men säkert frammåt.
Christoffer och två killkompisar till honom ska ut och resa i början på januari. Den 7/1 åker de till Gran Canaria, Las Palmas. En vecka ska de vara borta. De har bokat en lägenhet. Kommer säkerligen att bli jättekul!
Madde jobbar fortfarande på "mitt" jobb och ska så göra även nästa vecka. Det är ju jättebra. Hon gör ett kanonjobb!
På onsdag ska jag klippa mig. Det skulle jag ha behövt göra länge, men det är ju så att det tar ett tag innan man kommer till skott, men nu så... Vet inte riktigt hur jag ska klippa mig. Ska ha kvar långt hår, men man kan ju klippa även det på olika sätt. Jag bestämmer nog i samråd med frissan.

Idag är det min sista sjuklediga dag, sedan kör jag heltid igen.

Det ska bli skönt att komma in i de gamla rutinerna igen. Men jag har verkligen behövt dessa lediga dagar för att vila upp mitt ben, det har varit ovärderligt. Nu ska det dock vara så pass bra att jag ska kunna "strutta" runt hela dagarna och så får jag vila när jag kommer hem istället. Det svullnar ju fortfarande - och kommer att göra så ett bra tag till - men det hör ju till "sjukdomsbilden". Jag blir också trött i benet och ibland gör det lite ont, men det är så´nt som går över.

I måndags, efter jobbet, åkte vi in till Marieberg och jag köpte ett par nya kängor till mig. Utan hög klack!! Ett par Ecco som har en låg klack och som passar även på den svullna foten/benet. Igår hade jag dem till jobbet och de var verkligen sköna. Slapp att det skavde i svullnaden runt foten där annars en sko slutar. Det här var helt perfekt! Dyra, men otroligt sköna och faktiskt väldigt snygga. Känner redan att det var värt pengarna. Så här ser den ut. Snygg va´?!

Var på bio i lördags

Idag har jag mest använt mig av bara en krycka, så det går frammåt! Köpte dessutom en stödstrumpa (kompressionsstrumpa) i fredags som jag har använt i helgen. Den är jätteskön att ha på sig och benet/fotleden svullnar inte heller så då. Men jag blir lite trött i benet emellanåt och det känns i musklerna att de har fått börja jobba igen.
Igår var vi till Lindesberg och hälsade på Ulla-Britt. Det var ett bra tag sedan vi sågs. Christoffer och Lisa var också med. God mat och en trevlig stund för att umgås.
På kvällen var Roland och jag på bio - James Bond. Numera är inte James Bond-filmerna vad de brukade vara. Inte en enda gång sa Bond "mitt nam är Bond, James Bond" och det är ju en klassisk Bond-replik. Det fanns inte heller några speciella karakteristiska finesser, som häftiga bilar, helikoptrar, mobiltelefoner, klockor osv som har speciella egenskaper. Inget så´nt. Nej, James Bonds tid verkar vara förbi. Det är mest som en actionfilm, vilken som helst. Varken Roland eller jag tyckte att den var speciellt bra.
Idag har jag pysslat här hemma med lite av varje. Börjar kunna vara och göra som vanligt nu. Inte riktigt allt, men nästan. Det är skönt!

Igår var den STORA DAGEN

Igår, 09.15, var det då dags för mig att ta bort mitt gips =). Det var med blandade känslor jag gjorde det, konstigt nog. För det första var det ju det här som jag längtat efter i hela sex veckor och nu var det äntligen dax, å andra sidan hade benet varit gömt i gipset hela tiden och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig.
Det första jag fick se när gipset togs bort var ett mycket hårigt ben med svarta hårstrån. De berättade för mig att hårstråna blir så mörka under gipset oavsett vad man har för nyans innan. Måtte det bara återgå till mina annars ljusare nyans fort som bara den.
Benet och fotleden var svullen och såg ut som ett stort blåmärke i olika blå-röda nyanser. Själva ärret ser fint ut, sa doktorn. Själv tycker jag inte att det ser så kul ut att ha ett 15 centimerer grovt långt ärr på utsidan av benet, men det syns kanske lite mindre om ett tag. Kan ju annars tatuera något snyggt där så att det syns mindre .... =)
Det var en läskig känsla när jag första gången skulle sätta ner foten för att stödja på den. Då fick jag känna att det minsann inte är samma krafter i benet som innan olyckan. Dessutom kan jag ju inte böja fotleden speciellt mycket ännu. Det beror delvis på att foten legat still i sex veckor, men även på att de har lagat det trasiga ledbandet.
Läkaren sa till mig att det var en riktigt ful olycka som jag råkat ut för (det var ju förstås en annan läkare än jag haft tidigare, för man kan ju naturligtvis inte få samma läkare två gånger i följd). Han berättade att hela foten hade flyttats i sidled i förhållande till benet och att jag haft tur som haft en skicklig kirurg som lyckats få tillbaka det på ett bra sätt, vilket han sett på röntgenplåtarna.
Igår eftermiddag var foten och benet riktigt svullet, vilket det kan bli i upp till två månader. Svullnaden går dock ner på natten. Gissa om det var skönt att sova i natt, slippa ha ett "paket" att hålla reda på i sängen. Magen var dock inget skönt att ligga på ännu eftersom skinnet på foten och benet ännu är så känsligt och då främst över vristen, vilket gjorde att det skavde för mycket mot lakandet när jag låg på mage. Men det kan jag nog snart göra också.
Jag går fortfarande med kryckor för jag har ännu inte styrkan i benet för att slänga dessa. Den enda träning som jag kan göra är att vicka på fotleden fram och tillbaka och även åt sidorna och naturligtvis gå, men för att kunna gå ordentligt behöver jag ju rörligheten. Så nu är det "bara" att träna och åter träna, så ska jag nog kunna dansa runt granen till jul!
Förresten, jag har varit ute och kört bil idag! Tog en liten tur för att känna på och det gick hur bra som helst. Så det känns skönt. Ett steg till är taget till det "normala!. Det var inga problem att gasa eller bromsa. Man behöver inte vinkla foten speciellt mycket för detta. Skönt!!!
Kram på er!

Grattis på Fars Dag

Grattis på Fars Dag, Pappa!

Du är världens bästa Pappa!

Kram Annika

Tack mamma och pappa

Denna veckan har Roland varit i Barcelona på Microsofts vecka. Och eftersom jag fortfarande går med benet i gips och har stora svårigheter att kunna stå vid spisen och laga mat och bära med mig saker och även kunna ta mig till jobbet, så har mina underbara föräldrar varit här under veckan och passat upp mig. Mamma har ställt upp i köket och pappa har fungerat som taxiverksamhet hela veckan, både åt mig och åt Christoffer. Även Christoffer har alltså fått nytta av detta då pappa ställt upp och skjutsat och hämtat honom vid bussen varje dag. Det har varit skönt för Christoffer för han har haft problem med ett öga denna veckan. Det har värkt och varit besvärligt. Han var till optikern i onsdags som skickade honom vidare till ögonläkare på USÖ. Det visade sig att han har en bakterie i ögat så nu har han fått droppar att använda i några veckor och får inte ha linser förrän tidigast till jul. Men det är redan bättre, så det blir nog bra det också.
Det har verkligen varit skönt att ha mamma och pappa här denna veckan och vetat att jag kan få hjälp när jag behöver. De har varit helt underbara, båda två.
Två dagar har jag ju också varit ledig - min sjukskrivning - så vi har fått lite tid att umgås också.
Pappa har dessutom hjälp till att göra iordning ett köksbord till Madde. Hon kan ju inte ha så stort bord i sitt lilla kök, så det har blivit ett specialdesignat bord som han målat. Vi åkte till Madde med det efter jobbet i fredags och jag hade även köpt med två köksstolar, så nu kan hon sitta i sitt kök och äta. Hon blev jätteglad.
Nu är Christoffer och Lisa inne i Örebro och ska gå på bio. Madde och Reine är snart på väg till en maskerad. Madde utklädd som flygvärdinna och Reine som fågelskrämma.
Tack än en gång, Mamma och Pappa, för att ni har ställt upp och hjälpt mig denna veckan. Det var guld värt! Kram!