Frost i gräset

Den här veckan är mina "hemmadagar" onsdag och fredag. Detta på grund av att Roland är borta idag och därför inte kan skjutsa mig och eftersom det är så krångligt med sjuktransport så fick det bli dessa två dagar istället. Det funkar ju också bra. Roland är på SCB-dagen, vilket innebär att alla på SCB, både i Örebro och Stockholm, träffas och har en dag tillsammans. I år var det Örebroarna som fick åka upp till Stockholm. Roland åkte hemifrån 06.15 i morse och kommer inte att var hemma förrän ca 00.30. Det blir en riktigt lång dag.
Igår var Christoffer ute på puben, i Örebro. Han var på ett ställe som heter Satin och han var där med några kompisar. De hade haft jättekul. På tisdagar körs det tydligen "happy our" fram till 24.00, vilket innebär att det är halva priset i baren och köket fram till dess. En av kompisarnas storebrorsa hämtade och skjutsade hem dem. Christoffer var hemm ca 03.00, så han sov länge idag. Anledningen till att han kunde gå ut en tisdag är ju för att han har skollov denna veckan.
Madde jobbar på på GREAT och har fått löfte om att jobba även nästa vecka. Det är ju kul att det rullar på. Hoppas att det gör det ett bra tag, så att hon får tjäna lite pengar!
Inatt var det riktigt kallt - vinterkänning! Det var -4 grader kallt och det verkar gå åt samma håll i natt med.

Lördagens tankar

Tänk att Madde ska se alla fel som jag skriver.... Vilka hökögon hon har!
Skrev i förra inlägget att Christoffer ska kör på "förskola" för första gången. Det ska naturligtvis vara KÖRSKOLA och inget annat. Ska bli bättre på att kolla min stavning! Men håll med om att varje gång som jag stavar fel så blir det något kul av det i alla fall =)
Roland är ute och byter till vinterdäck på bilen idag. Anledningen till att han gör det redan nu är att nästa helg åker han till Barcelona och då blir det stressigt att hinna med och helgen därefter när han kommer hem, är det likadant. Så det är lika bra att få det gjort nu för det är ju i månadsskiftet oktober/november som den första halkan brukar slå till.
I kväll gäller det att ställa om alla klockor - en timma bakåt. Vet inte vad det ska vara bra för egentligen. Kan vi inte ha "sommartid" hela året om... Det är ju bara någon vecka som man märker av att det är ljusare på kvällen, sedan är det ju lika mörkt i alla fall på grund av att det helt enkelt bara blir mörkare och mörkare den här årstiden.
I går var det bara två månader kvar till julafton! Det skyndar på minsann. Får nog snart börja skriva min önskelista =) men först är det ju faktiskt en annan dag som ska firas snart - FARS DAG! Det får vi inte glömma.
Ha det bra alla som läser detta, vi hörs snart igen!

Nu har snart den här veckan också gått! Tycker faktiskt att tiden går lite fortare nu, men det kanske är för att jag har passerat mitten och det är nedräkning som gäller.
Har gjort klar min jumper idag, som jag har stickat på under min "brutna tid". Den blev jättebra. Ska lägga upp en bild på den en annan dag. så ni får se vad jag pysslat med när jag varit hemma.
Har istället börjat på ett par knälånga sockar till Madde, i samma garn som jag gjort hennes halsduk. Jag har aldrig stickat sockar tidigare, så det blir faktiskt en ny erarenhet. Lite jobbigt med fem stickor att hålla reda på, men det känns som det ska funka det med.
Madde jobbar på på GREAT och det går riktigt bra för henne. Hon är duktig, men så är hon ju min tös också!
Christoffer har det sååå kämpigt varje morgon när han ska gå upp. Han är så seg och somnar om hur många gånger som helst. Men på nå´t konstigt sätt kommer han i alla fall upp och hinner i tid till bussen. Ett under ibland. Idag ska Christoffer gå till körskolan och boka några tider för körning. Spännande. Han har inte kört på förskolan tidigare, utan bara med Roland.

Idag har jag bytt gips!

Det har varit en skön helg, åtminstone för min del som tillbringar den mesta tiden i tv-soffan =)

Så kom då en av milstolparna i mitt gipsade liv: att efter tre veckor få byta gips och samtidigt ta bort stygnen. Att man byter gips beror också dels på att svullnaden runt brottet lagt sig och dels på att min stackars vadmuskel inte längre är vad den varit. Det är otroligt så mycket en muskel "krymper" när den inte används - och så fort. Såret var fint läkt och det såg bra ut, sa läkaren. Bra! Så nu har jag ett nytt lite tightare gips som ska sitta i ytterligare tre veckor. Sedan, den 10/11, blir det fest för då ska gipset BORT!

Denna gången valde jag ett rött gips för att lysa upp lite i höstmörkret.

Förresten, det är otroligt vad håren på benen växer när man inte får vara där med rakhyveln =/

Det första dygnet efter att man lagt nytt gips, får man inte stödja alls på det benet, så jag hoppar omkring på ett ben till imorgon lunch. Sedan får jag stödja med 30 kg igen.

Bilden blev inte så bra, men det är mest för att ni ska få se den nya färgen.

Förresten, Madde får jobba hela denna veckan på GREAT. Bra va´?!

Vilodag

Idag är det en riktigt tråkig höstdag. I morse när Christoffer cyklade till bussen, regnade det helt sanslöst. Han skickade ett sms när han kom till bussen där han skrev att han var dyngsur. Inte skönt när man ska sitta med blöta kläder under en skoldag. Ett par jeans torkar ju inte i första taget.
Idag, när jag är hemma och vilar mig, så jobbar Madde på GREAT. Vi har ett jobb som inte hinns med av ordinarie personal så då ska Madde hoppa in och göra klart det. Vet inte hur mycket jobb det blir, men åtminstone hela dagen idag. Madde var jätteglad för att få denna möjligheten. Glad men nervös. Det var ju synd att hon skulle dit när inte jag är där, men det kan ju hända att hon även får jobba imorgon och då är jag ju på plats igen. Har hon tur kan det ju också bli mer timmar framöver.

Roland jobbar hemifrån idag så jag har lite sällskap och hjälp med lunchen! Det känns bra.

Jag har så mycket att göra här hemma som bara ligger och väntar... Men det lär ju finnas kvar även när jag är "fit for fight" igen. Jag skulle ju t ex sy gardiner till flera fönster. Det får vänta tills senare.

Nu ska jag gå ner till tv´n och slappa lite =)

Förresten, vill ni se mitt gips?

Här kommer det... det är blålila...

En tisdag med klarblå himmel

Jag ska börja med en rättelse.... Skrev i förra inlägget att Reine var och spelade "painball", vilket i och för sig inte är så missvisande för vad jag har förstått så gör det ganska ont, men Madde har ju ögonen med sig och var snabb att påpeka att det faktiskt heter "paintball" - vilket jag också vet, men lyckades stava fel. Så rätt ska vara rätt: Det heter paintball och inget annat =)
Igår jobbade jag igen. Nästan en hel dag. Har fått mitt sjukintyg från läkaren där det står att jag är sjukskriven till 50 % och jag tänker inte heller jobba mer än så, åtminstone inte än på ett par veckor. Får sedan se hur det fortskrider. Så jag jobbar varannan dag och är ledig varannan, dvs ledig tisdag och torsdag.
Idag är det alltså en vilodag för mig och jag känner verkligen att jag behöver det. Igår när jag kom hem var jag helt slut, i hela kroppen. Sjönk ner i tv-soffan och där halvlåg jag hela kvällen tills det var dags att flytta kroppen till sängen. Somnade på en gång och sov hela natten. Var lite vaken när Roland och Christoffer var uppe och gjorde sig iordning, men när de gick somnade jag om igen och vaknade inte förrän 09.30. Jätteskönt!
Ska bara slappa idag, dvs halvligga framför tv´n, sitta lite vid datorn och blogga och skutta runt och ja, bara skutta runt. För jag kan ju inte göra något. Jag kan ju inte bära med mig något när jag hoppar på kryckor så jag är verkligen inte mycket till hjälp här hemma nu, men så får det vara några veckor till. Jag har i alla fall sett till att Roland har tagit ner den lilla termoskannan med handtag så att jag kan göra kaffe och ta med mig in till tv´n. Det går ju inte att bära med sig en kopp med kaffe, för då finns det inget kaffe kvar i koppen när jag är vid soffan, så en termos med handtag så att jag kan få in ett finger i handtaget och få den med mig, det blir perfekt! Ska faktiskt hoppa ner och göra kaffet nu!

Lördag kväll

Nu har det gått några dagar till och det börjar faktiskt att gå bättre och bättre. Torsdagen var ok att jobba, men jag fick myror i kroppen fram på eftermiddagen av att sitta still. Natt till fredag var första natten som jag verkligen sov "bra". Somnade fort - var visserligen uppe på toa en gång, men somnade snabbt om - och vaknade inte förrän klockan ringde strax efter sex. Det var riktigt skönt. Det gick också bra att jobba i fredags. Den bästa dagen hitills faktiskt. Så det ska nog gå vägen det här också, även om det är ett tag kvar...

Idag lördag, har jag vilat mig mycket igen. Har gjort vissa saker som funkar för mig att hjälpa till med, men annars sitter jag mycket i soffan med benet i högläge och tittar på tv och stickar. Roland har härjat runt riktigt ordentligt idag. Städat, tvättat och en massa annat. Han somnar nog ovaggad ikväll =).

Madde har varit här under dagen, när Reine har spelat painball med sina kompisar, men nu har hon gått. De skulle iväg till några kompisar och titta på fotbollen ikväll. Christoffer och Lisa har också stuckit iväg. Lisa skulle var med sina tjejkompisar och Christoffer ska sitta med sina kompisar och titta på fotboll, sedan åker han över till Lisa och stannar där till i morogon. Så det blir bara jag och Roland ikväll. Vi ska äta lite gott och ta ett glas vin. Jag äter inga värktabletter längre så ett glas kan jag ju i alla fall ta. Inget som påverkar kryckgången.

Vilodag

Idag är jag hemma och vilar mig. Eftersom jag inte ska jobba full vecka denna veckan - för det orkar jag inte - så bestämde jag mig för att ta helledigt på onsdagen. Så idag har jag legat i tv-soffan och tittat på en dvd-film: Sex and the city-filmen. Den var lång, drygt 2.20, men den var bra! Den kan jag rekommendera för er som gillar Sex and the City-serien. Christoffer hade köpt smågodis och en dricka till mig så det blev en riktigt mysig stund.
Vad jag sover dåligt om nätterna eftersom jag inte kan ligga som jag vill...
Imorse var det minusgrader och tjock dimma. Skönt att jag slapp gå ut. Dimman har aldrig släppt utan det har varit som mulet hela dagen. Det är mycket löv som faller nu också. Riktig höst.
Nu ska jag dunsa ner för trappen och se om jag lyckas hitta lite mat att stoppa i mig =)

Igår jobbade jag alltså min första dag efter min olycka. Det gick förhållandevis bra. Jag utnyttjade mina arbetskompisar till max: "Malin kan du hämta en kopp kaffe, Markus kan du hämta några utskrifter, AnnaKarin jag skulle gärna vilja ha ett glas vatten..." Jag tror nog att de hinner bli trötta på mig innan det här är över =)
När jag kom hem igår - slutade 16.00 - la´jag mig i tv-soffan och somnade nästan på en gång. Jag var helt slut i kroppen. Jag sov dock bara en liten stund, men somnade ändå utan problem när det var läggdags.
Idag (sitter på lunchen på jobbet och skriver detta) ska jag sluta 15.00. Det blir i alla fall lite kortare och imorgon ska jag vara hemma och vila upp mig så att jag orkar köra torsdag och fredag också.
Benet känns hyfsat ok, men jag hatar att hoppa omkring på kryckor och jag gillar verkligen inte att behöva be om hjälp med dittan och dattan. Men jag har ju inget val utan måste gilla läget.
Nu är det väl bäst att att jag jobbar ett till. Vi hörs!

Tiden står still

Tick tack, tick tack.... vad dagarna går sakta! Hade gärna kunnat tänka mig en lång höstpromenad i dag, men icke. Det får vänta, fast när jag kan gå ut och gå igen har det ju blivit vinter... Nåja, november kan ha fina dagar också (eller nej, inte november det är ju sämsta månaden på hela året, men efter november kommer julmånaden och då finns det ju masor att ta sig för).
Jag är inte bitter, som Robert Gustavsson säger eller om det är Tony Rickardsson... Inte jag heller, men håll med om att det var klumpigt och alldeles onödigt! Nåja. gjort är gjort....
Nu ska jag gå ner till bottenvåningen och se om man kan få sig en varm smörgås och lite cola - för någon starköl får jag väl inte så länge jag stoppar i mig ett gäng med alvedon varje dag. Cola är också gott, så det är helt ok.
Roland, Christoffer... jag är hungrig!

Lite info från "klumpedunsan"

Nu har snart denna dagen också gått. Märker ni att jag börjar bli lite rastlös, för nu är det andra gången som jag skriver i min blogg på en och samma dag!
Madde har varit här idag, när Roland har jobbat, så vi har haft riktigt kul och mysigt. Hon har servat mig med kaffe och mat och annat gott =). Jag har duschat och fixat håret och jag kände mig som en ny människa efteråt. Tänk att så lite kan göra så mycket i vissa situationer.
Jag har rört mig mycker mer här hemma idag, för jag börjar få spader av att bara sitta framför tv´n. Jag hoppar omkring lite både på bottenvåningen och på övervåningen. Det går jättebra att gå i trappen, även om det inte sker med så stor fart, så kommer jag både upp och ner utan problem.
Christoffer har förstås också hjälp mig under veckan när jag har behövt handräckning.
Jag har verkligen två underbara "ungar" och en underbar man!
Ikväll blir det hämtpizza från en ny pizzeria som har öppnat inte så lång härifrån. Ska bli gott!
Kram från mig till alla som läser detta!

Ett ögonblicks verk

Jaa ni, det har nu gått några dagar sedna jag skrev sist och samtidigt har det hänt saker som jag aldrig trodde skulle hända mig. Ni vet "så´nt händer andra men inte mig".
Nu har det i alla fall hänt.... jag har brutit benet!!!
Det är ett brott en bit ovanför fotknölen. De har satt in en skena på ca 1,5 dm med 7 skruv i + att det sitter en skruv i fotknölen förbunden med en "tråd" till det övriga. Giset går från tårna upp till strax under knät. Ett blålila gips =). Ja, jag fick välja färg själv - det fanns en massa färger att välja på så det blev nästan lite beslutsångest.
Vad har jag då gjort för att förtjäna detta.... Ja, det kan man ju undra, så gör även jag, men så här gick det i alla fall till.
Det var i söndags som jag skulle måla det absolut sista under carporten. Jag målade stuprören och sedan kollade jag runt badrumsfönstret hur det såg ut där och såg att det behövdes målas på fönsterbläcket där också. Jag stod på en gammal köksstol eftersom jag annars inte nådde. Hade på mig träskor. Rätt vad det är så vickar stolen till - fråga mig inte varför för jag var ju så noga med att kolla så den stod stadigt innan jag gick upp. Ner for jag i alla fall och tog antagligen emot mig med högerfoten som vickade till ordentligt på träskon, vilket gjorde att det snärtade av benet och även ledbandet på motsvarande sida av benet. Aj, aj, aj vad ont det gjorde. Skrek på Roland (som var den enda hemma och satt inne och kollade på motorcykelrace på tv) så mycket jag orkade. Hördes säkert ända ner till torget.... Men Roland hörde inte. Jag fick hasa mig på rumpan in i garaget, som var öppet och lyckades hasa mig till grovköksdörren. Nådde handtaget och fick upp den tog mig in över den höga tröskeln där och skrek på Roland igen. Inget svar.... Jag la´mig raklång på grovköksgolvet och tänkte "har Roland blivit stendöv", men så fick jag höra att duschen var igång på övervåningen. Han stod i duschen och det var ju faktiskt inte så konstigt att han inte hörde mig. Så fort jag hörde att han stängde av duschen ropade jag med full styrka igen. Roland kommer nerrusandes för trappen så fort att jag var rädd att han också skulle ramla.
Jag lyckades ta mig in i baksätet på bilen och kunde lägga upp benet där. Väl inne på akuten fick jag börja med att åka till röntgen. Tillbaka på akuten fick jag sedan veta at det var ett brott på benet och att ledbandet var av och att jag skulle bli opererad vid halv sex-tiden på kvällen. Tur hade jag som kunde få bli opererad samma dag och inte behöva vänta.
Jag valde ryggmärgsbedövning istället för att bli sövd, under operationen. Tyckte att det lät som det skulle passa mig bättre, at få vara vaken hela tiden. Operationen tog en timme drygt och under tidne pratade jag med både läkare och sjuksköterskor samtidigt som det opererades för fullt. Det var en häftig upplevelse, nästan lite overklig. Jag kunde höra hur de borrde i mitt ben, men jag kände ingenting =).
Det tog nog bortåt sex timmar innan ryggmärgsbedövningen släppt helt. På måndag eftermiddag fick jag åka hem igen.
Jag får stödja skadade benet till 30 kg. Kan ju låta konstigt hur jag ska veta hur mycket jag ska stödja då, men jag har fått sätta skadade benet på en våg och trycka ner foten tills den visade på 30 kg och på det viset vet jag ungefär hur stor belastning det handlar om. Det går ganska bra faktiskt. I början var det ju svårt och jobbigt men det går bättre för varje dag. Roland jobbade hemifrån några dagar under veckan, så han kunde serva mig. Det var guld värt!
På måndag är det tänkt att jag ska jobba igen. Det går säkert bra för jag sitter ju still hela dagarna på jobbet och får se till att ha benet upplagt på en annan stol. Känns som att det ska bli skönt att få träffa lite folk igen.
Sex veckor ska jag förresten gå med gips. Efter tre veckor byter de gips och tar bort stygnen. Att de byter gips då är för att svullnaden ska ha gått ner i benet och dessutom krymper musklerna så att gipset blir för stort och inte ger det stöd som det ska.