Ett ögonblicks verk

Jaa ni, det har nu gått några dagar sedna jag skrev sist och samtidigt har det hänt saker som jag aldrig trodde skulle hända mig. Ni vet "så´nt händer andra men inte mig".
Nu har det i alla fall hänt.... jag har brutit benet!!!
Det är ett brott en bit ovanför fotknölen. De har satt in en skena på ca 1,5 dm med 7 skruv i + att det sitter en skruv i fotknölen förbunden med en "tråd" till det övriga. Giset går från tårna upp till strax under knät. Ett blålila gips =). Ja, jag fick välja färg själv - det fanns en massa färger att välja på så det blev nästan lite beslutsångest.
Vad har jag då gjort för att förtjäna detta.... Ja, det kan man ju undra, så gör även jag, men så här gick det i alla fall till.
Det var i söndags som jag skulle måla det absolut sista under carporten. Jag målade stuprören och sedan kollade jag runt badrumsfönstret hur det såg ut där och såg att det behövdes målas på fönsterbläcket där också. Jag stod på en gammal köksstol eftersom jag annars inte nådde. Hade på mig träskor. Rätt vad det är så vickar stolen till - fråga mig inte varför för jag var ju så noga med att kolla så den stod stadigt innan jag gick upp. Ner for jag i alla fall och tog antagligen emot mig med högerfoten som vickade till ordentligt på träskon, vilket gjorde att det snärtade av benet och även ledbandet på motsvarande sida av benet. Aj, aj, aj vad ont det gjorde. Skrek på Roland (som var den enda hemma och satt inne och kollade på motorcykelrace på tv) så mycket jag orkade. Hördes säkert ända ner till torget.... Men Roland hörde inte. Jag fick hasa mig på rumpan in i garaget, som var öppet och lyckades hasa mig till grovköksdörren. Nådde handtaget och fick upp den tog mig in över den höga tröskeln där och skrek på Roland igen. Inget svar.... Jag la´mig raklång på grovköksgolvet och tänkte "har Roland blivit stendöv", men så fick jag höra att duschen var igång på övervåningen. Han stod i duschen och det var ju faktiskt inte så konstigt att han inte hörde mig. Så fort jag hörde att han stängde av duschen ropade jag med full styrka igen. Roland kommer nerrusandes för trappen så fort att jag var rädd att han också skulle ramla.
Jag lyckades ta mig in i baksätet på bilen och kunde lägga upp benet där. Väl inne på akuten fick jag börja med att åka till röntgen. Tillbaka på akuten fick jag sedan veta at det var ett brott på benet och att ledbandet var av och att jag skulle bli opererad vid halv sex-tiden på kvällen. Tur hade jag som kunde få bli opererad samma dag och inte behöva vänta.
Jag valde ryggmärgsbedövning istället för att bli sövd, under operationen. Tyckte att det lät som det skulle passa mig bättre, at få vara vaken hela tiden. Operationen tog en timme drygt och under tidne pratade jag med både läkare och sjuksköterskor samtidigt som det opererades för fullt. Det var en häftig upplevelse, nästan lite overklig. Jag kunde höra hur de borrde i mitt ben, men jag kände ingenting =).
Det tog nog bortåt sex timmar innan ryggmärgsbedövningen släppt helt. På måndag eftermiddag fick jag åka hem igen.
Jag får stödja skadade benet till 30 kg. Kan ju låta konstigt hur jag ska veta hur mycket jag ska stödja då, men jag har fått sätta skadade benet på en våg och trycka ner foten tills den visade på 30 kg och på det viset vet jag ungefär hur stor belastning det handlar om. Det går ganska bra faktiskt. I början var det ju svårt och jobbigt men det går bättre för varje dag. Roland jobbade hemifrån några dagar under veckan, så han kunde serva mig. Det var guld värt!
På måndag är det tänkt att jag ska jobba igen. Det går säkert bra för jag sitter ju still hela dagarna på jobbet och får se till att ha benet upplagt på en annan stol. Känns som att det ska bli skönt att få träffa lite folk igen.
Sex veckor ska jag förresten gå med gips. Efter tre veckor byter de gips och tar bort stygnen. Att de byter gips då är för att svullnaden ska ha gått ner i benet och dessutom krymper musklerna så att gipset blir för stort och inte ger det stöd som det ska.