Igår var den STORA DAGEN

Igår, 09.15, var det då dags för mig att ta bort mitt gips =). Det var med blandade känslor jag gjorde det, konstigt nog. För det första var det ju det här som jag längtat efter i hela sex veckor och nu var det äntligen dax, å andra sidan hade benet varit gömt i gipset hela tiden och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig.
Det första jag fick se när gipset togs bort var ett mycket hårigt ben med svarta hårstrån. De berättade för mig att hårstråna blir så mörka under gipset oavsett vad man har för nyans innan. Måtte det bara återgå till mina annars ljusare nyans fort som bara den.
Benet och fotleden var svullen och såg ut som ett stort blåmärke i olika blå-röda nyanser. Själva ärret ser fint ut, sa doktorn. Själv tycker jag inte att det ser så kul ut att ha ett 15 centimerer grovt långt ärr på utsidan av benet, men det syns kanske lite mindre om ett tag. Kan ju annars tatuera något snyggt där så att det syns mindre .... =)
Det var en läskig känsla när jag första gången skulle sätta ner foten för att stödja på den. Då fick jag känna att det minsann inte är samma krafter i benet som innan olyckan. Dessutom kan jag ju inte böja fotleden speciellt mycket ännu. Det beror delvis på att foten legat still i sex veckor, men även på att de har lagat det trasiga ledbandet.
Läkaren sa till mig att det var en riktigt ful olycka som jag råkat ut för (det var ju förstås en annan läkare än jag haft tidigare, för man kan ju naturligtvis inte få samma läkare två gånger i följd). Han berättade att hela foten hade flyttats i sidled i förhållande till benet och att jag haft tur som haft en skicklig kirurg som lyckats få tillbaka det på ett bra sätt, vilket han sett på röntgenplåtarna.
Igår eftermiddag var foten och benet riktigt svullet, vilket det kan bli i upp till två månader. Svullnaden går dock ner på natten. Gissa om det var skönt att sova i natt, slippa ha ett "paket" att hålla reda på i sängen. Magen var dock inget skönt att ligga på ännu eftersom skinnet på foten och benet ännu är så känsligt och då främst över vristen, vilket gjorde att det skavde för mycket mot lakandet när jag låg på mage. Men det kan jag nog snart göra också.
Jag går fortfarande med kryckor för jag har ännu inte styrkan i benet för att slänga dessa. Den enda träning som jag kan göra är att vicka på fotleden fram och tillbaka och även åt sidorna och naturligtvis gå, men för att kunna gå ordentligt behöver jag ju rörligheten. Så nu är det "bara" att träna och åter träna, så ska jag nog kunna dansa runt granen till jul!
Förresten, jag har varit ute och kört bil idag! Tog en liten tur för att känna på och det gick hur bra som helst. Så det känns skönt. Ett steg till är taget till det "normala!. Det var inga problem att gasa eller bromsa. Man behöver inte vinkla foten speciellt mycket för detta. Skönt!!!
Kram på er!